Så var då operationen äntligen avklarad. Jag mådde inte bra det första dygnet efteråt så jag fick stanna ett extra dygn på sjukhuset och det är jag mycket glad för.

Redan i morse när jag vakanade så kändes det mycket bättre. Jag hade fått i mig lite vätska under kvällen och natten, dels genom dropp, men även genom att jag kunde dricka.

Kl 12 kom en kompis och hämtade mig för hemfärd. Hon är oxå operarad, men för fem år sen. Det känndes bra att det var hon som hämtade mig för hon kunde förstå hur jag mådde.

Trots allt så var det skönt att komma hem och just nu längtar jag bara efter min hund, Bacchus. Han kommer hem på lördag.

Jag har redan gått ner två kg sen jag åkte in i tisdags morse.

Jag är glad att jag gjort operationen, men när jag mådde som sämst var jag väldigt tveksam

I dag är sista dagen innan min operation. ag har ätit pulver-diet i 20 dagar nu och det har inte varit lätt för det smakar inte gött och man är hungrig hela tiden. Det är skönt att den perioden snart är över.

Sammanlagt har jag gått ner nio kg under dessa 20 dagar, men då har jag fuskat lite med. ag skulle bara gå ner tre kg så jag känner mig nöjd. Nu har jag "bara"22 kg kvar till bmi 25 och normalvikt. Det känns inte omöjligt längre, mden det får ta den tid det tar eftersom jag är osäker på hur mycket jag kommer att kunna träna.

Läkaren ska ringa den 1/10 och då förhoppningsvis bestämma tid för operation av min andra fot innan jul. Då blir det två månader till som ag inte kan gå så bra och inte träna.

Jag har iaf kommit med på vattenträning denna termin med och den börjar redan denna vecka. Jag kommer förmodligen missa två ggr, men så fort jag får så ska jag simma om jag klarar det för min värk.

Det kommer bli en tuff höst och en ännu värre vår för då ska jag operera min högra hand/tumme.

Gjorde den vänsta nov 2011 och det var inte lätt att inte kunna använda sin hand på 10 veckor, men det blir nog värre med att inte kunna använda den högra handen/tummen. Hoppas bara på att tesultatet blir bra och att jag kanske kan börja jobba nästa höst.

Fortsättning följer.......

Så har jag då ätit pulver diet i två veckor. Jag har gått ner sju kg så jag ska väl vara nöjd. Har nått den vikt jag skulle nå för att få operation. Det känns skönt.

Nu är det bara fyra dagar kvar till dgen D. Det börjar kännas lite nervöst, men vet inte riktigt vad jag är nervös för. Är nog mest rädd att jag inte ska klara av det och att min värk inte lindras i den utsräckning jag hoppas på.

Jag har varit två veckor i stugan i Bexet. Det är alltid lika skönt och avkopplande att vara där. Djuren stortrivs och det gör jag med, men ibland måste jag åka hem.

I dag är det bara åtta dagar kvar innan min operation. Jag har ätit pulver nu i tolv dagar. Har fuskat lite i helgen, för Maria har vart här, men bara ätit lite soppa. Efter de sju första dagarna har jag bara 0,5 kg kvar att gå ner, så jag känner mig inte särskilt orolig för att inte klara det.

Jag har varit här i Bexet i nio dagar nu och stannar tre dagar till. Det är skönt att vara här för jag slipper ha dåligt samvete för att Bacchus inte kommer ut. Här är han ute hela dagarna och springer eller ligger och kollar läget. Katterna stortrivs, precis som jag gör.

Nu har jag lite att pyssla med de dagarna som är kvar innan jag åker hem. Jag ska höststäda och sätta in innerfönstren så att det är förberett för kallare väder. Vi kommer inte att vara här lika mycket de kommande veckorna. Kanske åker upp ett par veckor i slutet på oktober.

Det börjar kännas lite nervöst inför operationen nu. Mest tänker jag på att jag inte ska klara av det. Sen tänker jag mycket på om det ska lindra min värk eller om det kanske inte blir ngn skillnad. Jag vill inte ångra operationen. Kanske är jag bara lite nojjig. Har inte hört ngn säga att dom ångrat sig, men är det verkligen allt så postivt som det påstås? Finns det inga nackdelar?

Jag ska inte dra mig ur operationen. Ser det som ett privilegium att ha blivit beviljad operation trots att mitt bmi egentligen inte var tillräckligt högt. ag ska ta vara på denna möjlighet jag fått och göra det bästa av situationen.

Nu är det dax att lägga sig och lyssna på en bra bok

I dag ökade jag min blodtrycks medicin till sex tabletter istället för två. Får jag inte ner trycket då så vet jag inte vad jag kan göra.

Hade högt blodtryck förra hösten med inför min tumbasartros operation, men då slutade jag med två tabletter som gav högt blodtryck som biverkning, och vips var det normalt. ag äter inte dessa tabletter just nu, men ändå är trycket skyhögt. Jag tror det beror mycket på att jag har väldigt ont, både i min opererade fot och i mitt knä, men oxå på att AF och FK håller på att jävlas med mig och inte godkänner att jag är sjukskriven.

Nu har jag skickat in ett nytt läkarintyg, så ag hoppas det räcker och att jag får pengar även denna månad.

Nu är det bara gastroskopin på tisdag kvar innan min GBP op. Det ska bli skönt när det är över, för då åker jag upp till stugan utanför Hylte och stannar där tills det är dax för den stora operationen. Där uppe kan jag koppla av på ett helt annat sätt än här hemma

  Så här ser jag ut i dag, bmi 34,1

I dag är det dag två av tjugo med pulver-diet. Det är inte gôtt, men ngt jag måste.

I em ska jag till läkaren och ta bort stiften i mina tår, sen hoppas jag att jag kan gå lite bättre och kan gå mina dagliga promenader på stranden. Bacchus är rastlös eftersom det varit tre veckor utan långa promenader, som han blivit van vid. 

Jag hoppas även läkaren i Ängelholm hör av sig så jag kanske hinner få en kortisonspruta i mitt knä innan min operation. Förhoppningsvis blir det den sista sprutan, för jag hoppas på att belastningen på mitt onda knä minskar när min vikt minskar och då borde ju värken oxå minska

Telefonen ringde halv åtta och det var en väninnas dotter som ringde och berättade att min väninna hade blivit stucken av en geting och nu låg på intensiven. Hade åkt abulans in i går kväll.

Hemma fanns två hundar ensamma och eftersom jag hade nyckel till huset så undrade dottern om jag kunde åka dit och ta ut hundarna. Självklart gjorde jag det och nu sitter jag här och bara väntar på att få höra hur det är med henne